Desssanochvincent

Jag vaknade klockan 08.30 den 14/4 ställde mig upp och då gick vattnet, eller lite av de.
Gick och duschade och ringde förlossningen och dom sa att jag skulle komma upp när vi var klara.jag hamnade som i en annan värd, vågade inte säga till eric på en gång, (han låg och sov) så jag gick på toan och ringde mamma innan jag ringde förlossningen, hon sa att de säkert inte var nå, tror hon vart lite nervös hon me.. sen när ja duschat ett tag så gick jag och sa till eric -vi måste åka in för vattnet har börjat gå, han sa . redan, och stutsa upp ur sängen, vi ringde eva och hon kom på 3 minuter känndes de som, hon skulle nämligen hämta benjamin, när hon kom så sa hon att vi säkert skulle få åka hema och börja surra uti hans syckel som var i källaren , hon tyckte eric skulle fia den innan vi åkte men så blev de inte för sen såg hon ju hur ont de gjorde , hon vart nog nervös hon me=)
1 timme efter vattnet gått så började värkarna komma med 4 minuters mellanrum och ont gjorde de.
Vi packade de sista och åkte in vid halv 11.

När vi kom dit så tog dom en kurva och då var värkarna samma som tidigare.


vi fick välja mellan att fara i väg eller stanna , men vi stannade kvar på sunderbyn.
Eric körde mig med rullstol runt sjukhuset ett tag :) försökte också få i mig en pigelin, men de gick segt, alla som var i kafeterian kolla på mig rätt mycke, måste sett kul ut när värkarna kom;) stod och hoppa kunde inte sitta still då blev de värre..
Sen vid 12.30 så åkte vi upp för att ta en ny kurva, värkarna var nu 3 minuter mellan varandra så jag fick bada i ungefär 30 minuter och de var underbart :)

Sen fick vi komma in i förlossningsrummet och där fick ja lustgas medans hon tittade hur öppen jag var 7 cm(Dom kunde inte kolla innan eftersom vattnet gått, så då ville dom vänta så länge som möjligt för att undvika infektioner.), och den hjälpte väl lite.. men jag hade inte så mycke lustgas eftersom jag vart så snurrig, ville vara så klar som möjligt så jag inte glömmde bort massa.. och de är ja glad för, men de gjorde ondare med lite lustgas, men om man är tjusrkallig så är man;)
Sen tog de en jäkla tid innan narkosläkaren kom för att sätta epudiral men när den väl var där så hjälpte den :)
Ställde mig upp och dansade för att dom sista centimeterna skulle öppna sig ;P(dansade ett bra tag) och de gjorde dom ,sen mitt iallt så skulle jag på toa för att jag var kissnödig, men barnmorskan sa att jag inte var de utan att de kändes så när barnets huvud tryckte neråt, men jag skulle ändå på toa så ja gick, men inte kom de nå kiss inte, så hon hade ju rätt såklart:) så vid 18.00 kom knystvärkarna, i 1.5 timme kämpade jag men han ville inte komma ut så då fick jag dropp som skulle göra värkarna starkare och till slut så kom han upp på min mage , de bästa som någonsin hänt oss :)
jag fattade inte så mycke, men när jag såg eric gråta av lycka när han kom upp, då förstod jag att de var klart att de var de här som  vi väntat på..

14/4 klockan 20.10 kom Dan Eric Vincent till världen, och han vägde 3950 g och var 54 cm lång :)

Utan eric hade ja nog aldrig klarat de han var ett stort stöd helatiden, jag älskar dig ;)